söndag 24 juni 2012

Morden i Midsomer

 Efter att ta livet av hela befolkningen i Midsommer med omnejd får manusförfattaren en segelflygtur i 50-årspresent. Inspirerad av detta kommer ett antal avsnitt att utspela sig på Midsomer Gliding Club som hittills undgått mordvågen som sveper över nejden år efter år.
Byggmalen har via hemliga källor kommit över synopsis till avsnitten:

Som vanligt verkar idyllen vara total när medlemmarna packar undan planen och börjar förbereda midsommarfirandet.
Väl till bords saknas ordföranden och efter ett intensivt letande...

återfinns han dränkt i ett dräneringsdike, strypt med låstråd, huggen med en duksax och med skallen krossad av ett monteringsverktyg till en Bergfalke II/55.

Polisen tillkallas och Barnaby med sidekick dyker snabbt upp. Förhör vidtager och det visar sig snart att alla i klubben haft motiv, medel och tillfälle att ta ordföranden av daga.


Mysteriet får sin upplösning när det visar sig att flera olika grupperingar tröttnat på de olika arbetsprojekten i klubben och i frustration över att aldrig få flyga, oberoende av varandra beslutat sig för att avsätta ordföranden. Permanent.

Eftersom det inte går att visa vilken av skadorna som var dödande och på grund av en teknikalitet i åtalet frias samtliga och kan återgå till segelflygandet.


Barnabys sista torra kommentar är "Och ironiskt nog hade han grävt diket själv."

I nästa avsnitt återfinns två av medlemmarna mumifierade framför TVn i klubbstugan. Mysteriet är totalt både hur det gått till, vem som gjort det och varför.


Efter sedvanliga förvecklingar som inkluderar att en av medlemmarna setts spöka, möjligen lätt självlysande som en följd av klubbstugans förflutna i kärnkraftprogrammet, visar det sig att båda fallit offer för näringsbrist eftersom de under lång tid bara ätit Dafgårds.


Midsommarfirandet i Göteborgs Segelflygklubb var däremot odramatiskt och mycket trevligt, tack till er som var där och gjorde att det blev så!

tisdag 19 juni 2012

Första natten i boden

Förra helgen sparade jag en dryg hundring och atmosfären slapp sisådär 20kg koldoixid genom att övernatta i bod 3. Inga problem att sova där, alla inblandade, framförallt Lennart och under slutspurten Malin och Gunilla, har gjort ett gott jobb. Efter midsommarhelgen blir det ungdomsläger och bod 1 och 3 är i allt väsentligt redo. Bod 1,2,3 förresten, förhoppningsvis kommer de med tiden få roligare namn, som de gamla rummen.

Himmel över Alingsås i lördags em. Jag och Almir hann upp i Janusen och drog en repa under molnkorven innan den packade ihop.


fredag 8 juni 2012

Regnskurar

Idag ska det bli en massa skurar, framförallt norr och nordost om Vinon, dvs där luftrumet, bergen finns och banorna läggs. Dagen inställd så det blir någon form av alternativ aktivitet. Förmodligen blir det en utflykt till Gorges du Verdon. Skulle vi råka på en överkörd katt blir det pysselkväll i husbilen...

Prognosen för imorgon är god så det verkar bli 6 tävlingsdagar av 8 möjliga. Med träningsdagarna har vi flugit sisådär 50 timmar på 11 dagar. Det sämsta vädret någonsin så här års enligt Denis som flög in oss på närområdet förra tisdagen.

torsdag 7 juni 2012

Vågor

Att starta var det svåraste idag, alla låg och skavde runt på 700-1000m i timmavis. Plötsligt såg vi några som inte kurvade men var mycket högre än alla andra. Våg! Efter lite experimenterande fick vi anslutning och kunde stiga upp till FL 115, högsta tillåtna över Vinon. Fort gick det inte, som bäst 1.5 m/s men tiden före starten räknas ju inte. Tack vare höjden kom vi över de första höga kammarna norrut och fick anslutning till en starkare våg halvvägs på första benet.
Första, andra och halva tredje benet gick helt i våg, sedan blev bergen så höga och termiken så stark att det verkade som att vågorna inte kunde bildas. Med 50 km/h vind blev luften milt sagt livlig på fel sida bergen, vi lärde oss snabbt att undvika de sidorna. Sista brytpunkten rundades och två rätta sidor senare  var vi på 3000m (MSL) och 10 mil hemifrån och med 50 km/h rak motvind. Ingen termik i sikte söderut men nu började vågorna organisera sig igen.
Någorlunda snabbt upp till 4000m och så återstod bara att tugga i sig en Snickers och glida hem. Snickers, laddad med syre...

Segraren flög i 122 men de flesta åstadkom 80-90. 83km/h för vår del och en sjätte plats. Hyggligt för ett par slättflygare men framför allt en fantastisk flygning.

Rundgång

Äntligen gick vi runt banan! Cirrusar från ett vädersystem som möjligen livade upp klimatet i södra Skandinavien gjorde att det länge såg ut som att det inte skulle bli något, starten blev uppskjuten, banan kortades och när 15-metarna drogs upp såg det knappt flygbart ut. En stor lucka i cirrustäcket drev in över tävlingsområdet och plötsligt var det cumulus nästan överallt. Vi fick en fin resa upp till bergen, sedan insåg vi lite sent att högerspåret var bättre och flygningen i bergen tog vi hursomhelst väldigt försiktigt, framförallt i trakten av Sisteron. På hemvägen var det klart över Durance-dalen väster om färdlinjen och cumulus över Valonsol-platån öster därom. Spåret under molnen längs kanten fungerade utmärkt och problemet blev att bli av med höjden mot slutet. 101 km/h blev farten på AAT:n, vinnaren flög 118 och vi blev 9:a. Hursomhelst skönt att komma runt.

I förrgår, när så många landade ute, blev det två haverier fick vi höra på gårdagens briefing. En landade på Durance flodbädd i ganska stenig terräng, den andra om jag förstod det rätt på en bergsida och piloten fick någon form av ryggskada och skulle opereras under gårdagen. Inget alltför allvarligt dock, han kommer sas det tillbaka till Vinon mot slutet av denna vecka.

Idag står Open först så det blir lite stressigare med lunchen, annars är dagarna ganska lugna: upp 0800, frukost, kolla griden 0900, klä av och ställa ut planet, briefing 1030, lunch, preparera karta och instrument och besättning, första start 1300.

tisdag 5 juni 2012

Dag 3

Inga bilder från dagens flygning, istället en vy över östra campingen vars klena WiFi är orsaken till att jag sitter och skriver detta i utomhusrestaurangen som ligger inom räckhåll för klubbhuset.

Östra och västra campingen skiljs av ett 26.4m brett stråk som används för att ta flygplan från parkeringen norr om campingarna till bana 28 Syd på andra sidan. Tyvärr är XL 26.5m i spännvidd så för att slippa släpa vingspetsarna genom buskagen tar vi den långa vägen runt.


Här en stämningbild från parkeringen vid bana 28 Norr. Det är lite glest med flygplan och vagnar för cirrusskärmen blev tätare än banläggaren tänkt sig och många landade ute. Vi med, fast vi puttrade som vanligt hem från Sisteron. Resultatet verkar bli som igår, åttonde plats och vi ligger nia totalt.

måndag 4 juni 2012

Andra dagen


Första bilden från dagens blåsiga och ganska kalla grid. Peter tycker att vi ska byta ut Janusen mot en Eta...
Strax efter vår ganska sena och allmänt usla start fick vi våg och kunde betrakta cumulusen lite från ovan. 35-40km/h på höjd, inte enormt blåsigt men i dalarna kunde det vara lite hur som helst.
Första rundningen var knepig, en spansk Duo fick bita i gräset och landade på flygfältet strax innan. Vi tog oss dit och tillbaka till bergssidan som fungerade och därifrån upp och ut ur dalen. Då var vi nöjda men sedan började det märkas att dagen började ta slut. Andra brytpunkten rundade vi knappt och jämnt men sen var det slut, motor ut och hem.

Resultaten hittills tyder på att många hade det svårt, kanske tar vi några placeringar.

söndag 3 juni 2012

Greoux

Ingen  flygning idag, en kallfront satte stopp för det. 15 meters fick gridda men jag tror inte de kom i luften. Peter och jag cyklade till grannbyn Greoux och åt lunch. Greoux är förutom en av startpunkterna en mindre turistfälla med termiska bad, vandringsled "Hälsans stig" och befinner sig i ena änden av Gorges du Verdon, EUs svar på Grand Canyon. Inte nära nog för en cykeltur tyvärr.

Imorgon är det risk för mistral, blir den för stark blir det ingen flygning. Tisdag ska det bli fint sägs det.
I Frankrike finns en stark tradition av hemmabyggnation av flygplan. Det här är dock inget flygetyg utan en trailer (obs hjulet under "vingen") som utvecklats till skräddarsydd hangar för en MCR, nästan samma sort som XZI.
I den franska hemmbyggartraditionen ingår att försöka konstruera så originella plan som möjligt. Mignets Pou-Du-Ciel var möjligen början till detta och ett sentida andligt barnbarn är denna Orion med mittmotor och aktersnurra. Fin sikt verkar det som men inte så lämplig som bogserplan. Kärran saknar som synes propeller och den är full med verktyg och färgburkar så den flyger nog inte särskilt snart, om någonsin. Konstruktören förolyckades när han demonstrationsflyg sitt plan, inget gott tecken rent allmänt.

lördag 2 juni 2012

Första tävlingsdagen, och lite gammalt

Den här bilden från onsdagens flygning la Peter på klubbens hemsida men jag kan inte låta bli att ta med den här, den visar fint ett av bergsflygningens problem: vi ska rakt fram men det går ännasom inte... runt eller över? Kanske inte olikt ett regnmoln eller andra hinder vi slättflygare är vana vid men här är det mer solitt.
Också onsdagens flygning, Lac Serre Poncon. I ena änden finns en damm, de flesta sjöarna i trakten är konstgjorda och det mesta vattnet i de flesta floderna går i kanaler till kraftverk.
På grillen. Igår ville vädret inte komma igång så det blev väntan på "le grille". Till slut kom vi i luften men det var knappt och jämt att man höll sig uppe, ingen försökte sig på att flyga dagens träningsuppgift.

"Le grille" gjorde ännu mer skäl för namnet idag, hett som i h-vete och framskjuten start. Första starten 1330, Open sist som vanligt så vi kom i luften efter 1430 och enligt prognosen skulle termiken börja krokna 1700. Bråttom att hinna flyga 36 mil! Tyvärr kom vi inte mer än halvvägs, vid Sisteron fallerade först uppmärksamheten, sedan beslutsprocessen och till sist var det inget annat att göra än att dra motorn och flyga hem.
Kanske var det också en liten nostalgishock som drabbade mig, 1999 var ett gäng från GSFK och även andra från Västra distriktet. En mycket kul övning fast det flygmässigt har den här resan redan överträffat den förra alpövningen. Dagens resultat blev preliminärt en tionde plats av 13 i open, det blev stor spridning i poängen.
Här är en sida ur utelandarhandboken. Tack vare den kan man alltid flyga i tratten till något landningsbart trots att man inte är infödd. Det gäller bara att tänka på vilken väg man kan ta för att komma dit, raka spåret är inte alltid möjligt. En del av fälten är försedda med vindstrut och ägarna får någon form av ersättning för att hålla dem i skick med låg gröda, andra är privata flygfält och åter andra är vanliga åkrar. Kanske skulle det göras något liknande för våra trakter med ett urval av de bästa fälten så att nya sträckflygare får hjälp att ta sig ur tratten? I boken finns också flygplatskort a la Svenska Flygfält för de riktiga flygfälten i området, telefonnummer till klubbarna och annat nyttigt. På kartan över området finns dessutom utelandningsfälten markerade med nummer som refererar till handboken.