Det flygs...

 ... lite för mycket trots det ofta usla vädret så de olika byggprojekten blir lidande. :-)

Trots allt har en hel del hänt. Dräneringsslangs-bristen i Vastsverige upphörde äntligen i lördags så nu är större delen av dikena försedda med slang, markduk och återfyllda med makadam.

 Klubstugans södra fasad är inte längre fläckig och flagig. Hur många medlemmar har åstadkommit detta? Exakt en, Matilda.

 Gräset framför hangaren har återvänt.

 Malin har jobbat hårt med att göra klubbrummet mysigare. De gamla glassboxarna är på utgående och har ersatts av en tystare och snålare modell längst bort i hörnet. Inte lika rymlig dock så en till behövs nog så småningom.

IXI har blivit med FLARM. Den är inte fast monterad utan sitter med kardborreband modell kraftigare.

Årets flygtid för IXI hittills är 82 timmar. Förra året blev det 88 timmar totalt så det verkar som att vi i alla fall kommer att bogsera mer i år.

DM-kortrapport

Kort rapport utan kort för vi befinner oss i någon form av radioskugga.
Lördag - trpt till Herrljunga, etablering av läger.
Söndag - REGN, lunch på Ålleberg och museumbesök.
Måndag - MOLN av fel sort, diverse pyssel, träningssträcka 5km x 2 med UNH och G3.
Tisdag - Äntligen flygning! JSM och 18m sammanslagen kom iväg men tvåsits startlinje låg olyckligt under molnskärmen och ingen kom ut till flygbar luft. G3 vann möjligen en moralisk seger genom att glida till längst, ända till Timmele.

Morden i Midsomer

 Efter att ta livet av hela befolkningen i Midsommer med omnejd får manusförfattaren en segelflygtur i 50-årspresent. Inspirerad av detta kommer ett antal avsnitt att utspela sig på Midsomer Gliding Club som hittills undgått mordvågen som sveper över nejden år efter år.
Byggmalen har via hemliga källor kommit över synopsis till avsnitten:

Som vanligt verkar idyllen vara total när medlemmarna packar undan planen och börjar förbereda midsommarfirandet.

Väl till bords saknas ordföranden och efter ett intensivt letande...

återfinns han dränkt i ett dräneringsdike, strypt med låstråd, huggen med en duksax och med skallen krossad av ett monteringsverktyg till en Bergfalke II/55.

Polisen tillkallas och Barnaby med sidekick dyker snabbt upp. Förhör vidtager och det visar sig snart att alla i klubben haft motiv, medel och tillfälle att ta ordföranden av daga.


Mysteriet får sin upplösning när det visar sig att flera olika grupperingar tröttnat på de olika arbetsprojekten i klubben och i frustration över att aldrig få flyga, oberoende av varandra beslutat sig för att avsätta ordföranden. Permanent.

Eftersom det inte går att visa vilken av skadorna som var dödande och på grund av en teknikalitet i åtalet frias samtliga och kan återgå till segelflygandet.


Barnabys sista torra kommentar är "Och ironiskt nog hade han grävt diket själv."

I nästa avsnitt återfinns två av medlemmarna mumifierade framför TVn i klubbstugan. Mysteriet är totalt både hur det gått till, vem som gjort det och varför.

Efter sedvanliga förvecklingar som inkluderar att en av medlemmarna setts spöka, möjligen lätt självlysande som en följd av klubbstugans förflutna i kärnkraftprogrammet, visar det sig att båda fallit offer för näringsbrist eftersom de under lång tid bara ätit Dafgårds.


Midsommarfirandet i Göteborgs Segelflygklubb var däremot odramatiskt och mycket trevligt, tack till er som var där och gjorde att det blev så!

Första natten i boden

Förra helgen sparade jag en dryg hundring och atmosfären slapp sisådär 20kg koldoixid genom att övernatta i bod 3. Inga problem att sova där, alla inblandade, framförallt Lennart och under slutspurten Malin och Gunilla, har gjort ett gott jobb. Efter midsommarhelgen blir det ungdomsläger och bod 1 och 3 är i allt väsentligt redo. Bod 1,2,3 förresten, förhoppningsvis kommer de med tiden få roligare namn, som de gamla rummen.

Himmel över Alingsås i lördags em. Jag och Almir hann upp i Janusen och drog en repa under molnkorven innan den packade ihop.

Regnskurar

Idag ska det bli en massa skurar, framförallt norr och nordost om Vinon, dvs där luftrumet, bergen finns och banorna läggs. Dagen inställd så det blir någon form av alternativ aktivitet. Förmodligen blir det en utflykt till Gorges du Verdon. Skulle vi råka på en överkörd katt blir det pysselkväll i husbilen...

Prognosen för imorgon är god så det verkar bli 6 tävlingsdagar av 8 möjliga. Med träningsdagarna har vi flugit sisådär 50 timmar på 11 dagar. Det sämsta vädret någonsin så här års enligt Denis som flög in oss på närområdet förra tisdagen.

Vågor

Att starta var det svåraste idag, alla låg och skavde runt på 700-1000m i timmavis. Plötsligt såg vi några som inte kurvade men var mycket högre än alla andra. Våg! Efter lite experimenterande fick vi anslutning och kunde stiga upp till FL 115, högsta tillåtna över Vinon. Fort gick det inte, som bäst 1.5 m/s men tiden före starten räknas ju inte. Tack vare höjden kom vi över de första höga kammarna norrut och fick anslutning till en starkare våg halvvägs på första benet.

Första, andra och halva tredje benet gick helt i våg, sedan blev bergen så höga och termiken så stark att det verkade som att vågorna inte kunde bildas. Med 50 km/h vind blev luften milt sagt livlig på fel sida bergen, vi lärde oss snabbt att undvika de sidorna. Sista brytpunkten rundades och två rätta sidor senare  var vi på 3000m (MSL) och 10 mil hemifrån och med 50 km/h rak motvind. Ingen termik i sikte söderut men nu började vågorna organisera sig igen.

Någorlunda snabbt upp till 4000m och så återstod bara att tugga i sig en Snickers och glida hem. Snickers, laddad med syre...

Segraren flög i 122 men de flesta åstadkom 80-90. 83km/h för vår del och en sjätte plats. Hyggligt för ett par slättflygare men framför allt en fantastisk flygning.

Rundgång

Äntligen gick vi runt banan! Cirrusar från ett vädersystem som möjligen livade upp klimatet i södra Skandinavien gjorde att det länge såg ut som att det inte skulle bli något, starten blev uppskjuten, banan kortades och när 15-metarna drogs upp såg det knappt flygbart ut. En stor lucka i cirrustäcket drev in över tävlingsområdet och plötsligt var det cumulus nästan överallt. Vi fick en fin resa upp till bergen, sedan insåg vi lite sent att högerspåret var bättre och flygningen i bergen tog vi hursomhelst väldigt försiktigt, framförallt i trakten av Sisteron. På hemvägen var det klart över Durance-dalen väster om färdlinjen och cumulus över Valonsol-platån öster därom. Spåret under molnen längs kanten fungerade utmärkt och problemet blev att bli av med höjden mot slutet. 101 km/h blev farten på AAT:n, vinnaren flög 118 och vi blev 9:a. Hursomhelst skönt att komma runt.

I förrgår, när så många landade ute, blev det två haverier fick vi höra på gårdagens briefing. En landade på Durance flodbädd i ganska stenig terräng, den andra om jag förstod det rätt på en bergsida och piloten fick någon form av ryggskada och skulle opereras under gårdagen. Inget alltför allvarligt dock, han kommer sas det tillbaka till Vinon mot slutet av denna vecka.

Idag står Open först så det blir lite stressigare med lunchen, annars är dagarna ganska lugna: upp 0800, frukost, kolla griden 0900, klä av och ställa ut planet, briefing 1030, lunch, preparera karta och instrument och besättning, första start 1300.