Greoux

Ingen  flygning idag, en kallfront satte stopp för det. 15 meters fick gridda men jag tror inte de kom i luften. Peter och jag cyklade till grannbyn Greoux och åt lunch. Greoux är förutom en av startpunkterna en mindre turistfälla med termiska bad, vandringsled "Hälsans stig" och befinner sig i ena änden av Gorges du Verdon, EUs svar på Grand Canyon. Inte nära nog för en cykeltur tyvärr.

Imorgon är det risk för mistral, blir den för stark blir det ingen flygning. Tisdag ska det bli fint sägs det.

I Frankrike finns en stark tradition av hemmabyggnation av flygplan. Det här är dock inget flygetyg utan en trailer (obs hjulet under "vingen") som utvecklats till skräddarsydd hangar för en MCR, nästan samma sort som XZI.

I den franska hemmbyggartraditionen ingår att försöka konstruera så originella plan som möjligt. Mignets Pou-Du-Ciel var möjligen början till detta och ett sentida andligt barnbarn är denna Orion med mittmotor och aktersnurra. Fin sikt verkar det som men inte så lämplig som bogserplan. Kärran saknar som synes propeller och den är full med verktyg och färgburkar så den flyger nog inte särskilt snart, om någonsin. Konstruktören förolyckades när han demonstrationsflyg sitt plan, inget gott tecken rent allmänt.

Första tävlingsdagen, och lite gammalt

Den här bilden från onsdagens flygning la Peter på klubbens hemsida men jag kan inte låta bli att ta med den här, den visar fint ett av bergsflygningens problem: vi ska rakt fram men det går ännasom inte... runt eller över? Kanske inte olikt ett regnmoln eller andra hinder vi slättflygare är vana vid men här är det mer solitt.

Också onsdagens flygning, Lac Serre Poncon. I ena änden finns en damm, de flesta sjöarna i trakten är konstgjorda och det mesta vattnet i de flesta floderna går i kanaler till kraftverk.

På grillen. Igår ville vädret inte komma igång så det blev väntan på "le grille". Till slut kom vi i luften men det var knappt och jämt att man höll sig uppe, ingen försökte sig på att flyga dagens träningsuppgift.

"Le grille" gjorde ännu mer skäl för namnet idag, hett som i h-vete och framskjuten start. Första starten 1330, Open sist som vanligt så vi kom i luften efter 1430 och enligt prognosen skulle termiken börja krokna 1700. Bråttom att hinna flyga 36 mil! Tyvärr kom vi inte mer än halvvägs, vid Sisteron fallerade först uppmärksamheten, sedan beslutsprocessen och till sist var det inget annat att göra än att dra motorn och flyga hem.
Kanske var det också en liten nostalgishock som drabbade mig, 1999 var ett gäng från GSFK och även andra från Västra distriktet. En mycket kul övning fast det flygmässigt har den här resan redan överträffat den förra alpövningen. Dagens resultat blev preliminärt en tionde plats av 13 i open, det blev stor spridning i poängen.

Här är en sida ur utelandarhandboken. Tack vare den kan man alltid flyga i tratten till något landningsbart trots att man inte är infödd. Det gäller bara att tänka på vilken väg man kan ta för att komma dit, raka spåret är inte alltid möjligt. En del av fälten är försedda med vindstrut och ägarna får någon form av ersättning för att hålla dem i skick med låg gröda, andra är privata flygfält och åter andra är vanliga åkrar. Kanske skulle det göras något liknande för våra trakter med ett urval av de bästa fälten så att nya sträckflygare får hjälp att ta sig ur tratten? I boken finns också flygplatskort a la Svenska Flygfält för de riktiga flygfälten i området, telefonnummer till klubbarna och annat nyttigt. På kartan över området finns dessutom utelandningsfälten markerade med nummer som refererar till handboken.

Första flygningarna

Igår började vi med varsin start med den instruktören Denis som till vardags flyger för Air France. Så mycket bergsflygning hann det inte bli men först jag och sedan Peter (som landar TF på bilden) fick en tur runt närterrängen och landningsvarvet. Knappt fyra mil bort kom vi, inte ända fram till de höga bergen men ganska nära.

Söder om fältet får man inte flyga lägre än 1000m gnd för där ligger atomforskningsanläggningen Cadarache och byggplatsen för ITER. Förmodligen är termiken extra bra där.

För att få flyga i Alperna behövs förutom FLARM kontratmarkeringar så XL fick en liten krigsmålning före första starten idag. Tävlingsledare Regis Kuntz hade lagt en liten AAT på 1 timmar, den startade vi på men väderutsikterna var måttliga. Vi kom fram till de höga bergen strax väster om St Auban och flög omkring lite där. Intressant att ligga kanske hundra meter över marken, under närmsta kammen och ända ha 600m plus på hemmafältet nästan 5 mil bort. Bilder kommer...

Långa dagars färd mot Vinon

Redo för avfärd! Äntligen packat och klart med allt som behövs och ganska mycket till. Allt som fattas är en portabel fältbil. 

Tyvärr visade sig backarna kring Kassel och senare i Alperna vara nästan husbilen övermäktiga. Knappt och jämt segade den sig upp under ett kraftigt bolmande. Tre gånger blev vi stoppade av oroliga medtrafikanter som trodde att det brann...

Så illa var det inte men illa nog, vagnen och cyklarna blev redigt sotiga och en hel del letade sig in i vagnen också. Saneringen tog en bra stund. Till hemfärden har vi skaffat tejp till vagnen och cyklarna ska slås in i plast. Kanske blir det en annan väg hem också.

Drygt två dygn tog resan inklusive två övernattningar längs Autobahn, väldigt smidigt att bara stanna och lägga sig i en riktig säng.

Så här blir linan när man kör över den med Janusens noshjul. Även om besättningen är så tung att planet står på noshjulet när det står still kan man lyfta nosen ganska omgående, att dragkraften från linan verkar under tyngdpunkten hjälper till.  När linan ser ut så här måste den dåliga biten kapas och linan blir en dryg meter kortare. Till slut blir linan för kort och måste bytas.

Att lyfta nosen betyder inte att köra med spaken i magen och poppa upp som en yster delfin när planet lättar utan att man balanserar planet på huvudhjulet och lättar lugnt och fint.

Etuna Open

Det är inte så mycket byggande för tillfället så under tiden får det bli lite reportage från andra aktiviteter. Flygning t. ex. Förra veckan var det Eskilstuna Open där det visade sig att samtliga deltagande Nimbusar hade en Björn i baksits. Här Erlend Sörbyes co-pilot.

Resultatet blev blandat, Odd vann de sista två dagarna i klubbklassen men hann bara nästan ikapp täten för näst sista dagen blev dagspoängen låg.

Peter och Björn i XL låg tvåa efter andra dagen men två brända finalglidningar gav en åttonde plats.

Vädret var varierande, oftast kallt och blåsigt och gärna med regn som garnering. Fast när det ville kunde det vara vackert och det blev till slut nästan 20 timmar fluget under veckan. Sens moralen är att om man är på fältet går det nästan alltid att flyga någon gång under dagen. Vissa morgnar såg hopplösa ut men när dagen var över hade en hel skock segelflygplan tagit sig mer eller mindre runt banan.

Säsongstartspyssel

Det har varit mycket att göra med säsongstarten så skrivandet blir lidande. Alla plan har blivit monterade, Janusen kräver som synes lite extra dedikation till uppgiften. Långa armar med ett par extra leder är bra att ha.

IXI har passerat årstillsynen och ARC-granskningen utan några större överraskningar så flygplansläget är för tillfället gott. PW5-an är klar för hämtning så snart har vi en kärra till.

Ett luftvärdighetsdirektiv har drabbat Groben. En inspektion av stabilisatorinfästningen krävdes och för detta behövdes en inspektionslucka. Nu är luckan på plats, inspektionen gjord och planet monterat igen.

Det privata planet har blivit lite lidande av allt annat men nu är äntligen motorn på plats igen. All låslack gör att den ser ut att ha drabbats av röda hund, men förhoppningsvis är den pigg och kry.